I Spanien har alla dubbla efternamn, ett namn efter modern och ett efter fadern. Både män och kvinnor behåller sina efternamn i hela livet. Kvinnor gifter sig alltså inte till ett nytt efternamn, som är vanligt i bland annat Sverige och Norden.
Den kastilianska överklassen började med denna tradition, som sedan spreds till resten av befolkningen under sjuttonhundratalet. Efter cirka år 1850 började spanjorerna allmänt att använda dubbla efternamn.
Enligt spansk lag måste alla spanjorer ha två efternamn. Det är en viktig del av identiteten; faderns och moderns familj har lika stor betydelse.
Tidigare har det första efternamnet vanligtvis varit faderns och det andra moderns. Nu måste föräldrarna själva bestämma ordningen på efternamnen för sina barn. Namnen bestäms när föräldrarna registrerar barnets namn hos den spanska folkbokföringen, Registro Civil.
Myndiga barn kan begära att ordningen på deras efternamn ändras.
Det finns praktiska skäl bakom traditionen med dubbla efternamn, där namnen ofta speglar yrke, geografi eller kroppsbeskrivning.
Det blev lättare att särskilja personer med olika yrken om de tog sig beskrivande efternamn. I dag finns efternamn som Herrero (smed) eller Zapatero (skomakare).
Efternamnet kan även ha koppling till var familjen kommit ifrån: Sevillano (från Sevilla), Valenciano (från Valencia) eller Catalán (från Katalonien).
Åtskilliga efternamn är kroppsbeskrivande som Gordo (tjock), Delgado (smal) eller Rubio (blond).
Precis som i Norden är de vanligaste efternamnen faderns förnamn med tillägg ”son”. Efternamn som slutar på -ez, -oz eller -iz, härrör från detta: Martínez är son till Martín och Sánchez son till Sancho. Vi ser här direkt likheten med det äldre, nordiska namnskicket: Andersson är son av Anders, och så vidare.
Förnamnet är många gånger bara ett enda namn, men det är ofta ett dubbelnamn. Ett vanligt namn för både män och kvinnor är namnen José och María. Kvinnor har det kvinnliga namnet först, alltså María José. Män har det manliga namnet först, alltså José María.
Det är också vanligt att kvinnliga och tungt religiösa namn får ändring till ett annat tilltalsnamn eller smeknamn: Dolores, som betyder smärtor, blir Lola eller Lolí. María de la Soledad, som betyder ensamhetens Maria, blir Marisol. Inmaculada, den obefläckade, blir Inma, María Jesús blir Chus.
Smeknamnen på män har smått obegripliga folkbokföringsnamn: Paco kommer från Fransisco, Pepe från José, Toni från Antonio.
Jörgen Bengtson
La Noche de San Juan infaller den 23 juni. Spaniens midsommarafton lockar människor till stränder i allmänhet och havet i synnerhet. Man tänder brasor, festar och skriver på ett papper ner önskningar eller något man inte längre vill ha; papperet kastar man på elden, som man sedan hoppar över för att ”bränna bort” sina bekymmer. I bland springer man på glödande kol. Runt midnatt är det dags att ”rena sig”; man ställer sig i vattenbrynet och går långsamt baklänges ut i vattnet, för att säkra lycka, hälsa och att ens önskningar ska gå i uppfyllelse året efter natten den 23 juni; en del badar helt och andra står i vattenbrynet och blöter sitt ansikte.
På en speciell sida berättar vi om hus- och lägenhetsköp i Spanien. De skiljer sig mot vad vi är vana vid i Sverige. Läs mer på 
Det senare – affärslokalerna – är ett bra sätt att hålla koll på konjunkturen på den spanska marknaden.
– Vi räknar med en återgång till mer normala tider, säger Agneta Bengtson. Hon hyr tillsammans med sin man ut semesterbostäder i spanska Portmán.
För den som vill fördjupa sig i spanska högtidsdagar, både nationella och regionala, både religiösa och profana, finns en artikel om detta på 
Det är väldigt vanligt att äta ”pulga de jamón” till frukost. ”Pulga” betyder ”loppa” och ”jamón” skinka. Att äta en ”skinkloppa” till frukost låter inte så frestande, men det är vad spanjorerna kallar ”en liten skinksmörgås” eller en ”liten baguette med skinka”.
År 1840 började brytningen av silver och andra värdefulla metaller i området som senare kom att få namnet La Unión– dock inte guld. Efter några år började folk att jämföra den med guldruschen i Kalifornien (1848–1855). Den här lilla delen av Spanien blev omtalad som ”Spaniens Kalifornien”.