I Spanien har alla dubbla efternamn, ett namn efter modern och ett efter fadern. Både män och kvinnor behåller sina efternamn i hela livet. Kvinnor gifter sig alltså inte till ett nytt efternamn, som är vanligt i bland annat Sverige och Norden.
Den kastilianska överklassen började med denna tradition, som sedan spreds till resten av befolkningen under sjuttonhundratalet. Efter cirka år 1850 började spanjorerna allmänt att använda dubbla efternamn.
Enligt spansk lag måste alla spanjorer ha två efternamn. Det är en viktig del av identiteten; faderns och moderns familj har lika stor betydelse.
Tidigare har det första efternamnet vanligtvis varit faderns och det andra moderns. Nu måste föräldrarna själva bestämma ordningen på efternamnen för sina barn. Namnen bestäms när föräldrarna registrerar barnets namn hos den spanska folkbokföringen, Registro Civil.
Myndiga barn kan begära att ordningen på deras efternamn ändras.
Det finns praktiska skäl bakom traditionen med dubbla efternamn, där namnen ofta speglar yrke, geografi eller kroppsbeskrivning.
Det blev lättare att särskilja personer med olika yrken om de tog sig beskrivande efternamn. I dag finns efternamn som Herrero (smed) eller Zapatero (skomakare).
Efternamnet kan även ha koppling till var familjen kommit ifrån: Sevillano (från Sevilla), Valenciano (från Valencia) eller Catalán (från Katalonien).
Åtskilliga efternamn är kroppsbeskrivande som Gordo (tjock), Delgado (smal) eller Rubio (blond).
Precis som i Norden är de vanligaste efternamnen faderns förnamn med tillägg ”son”. Efternamn som slutar på -ez, -oz eller -iz, härrör från detta: Martínez är son till Martín och Sánchez son till Sancho. Vi ser här direkt likheten med det äldre, nordiska namnskicket: Andersson är son av Anders, och så vidare.
Förnamnet är många gånger bara ett enda namn, men det är ofta ett dubbelnamn. Ett vanligt namn för både män och kvinnor är namnen José och María. Kvinnor har det kvinnliga namnet först, alltså María José. Män har det manliga namnet först, alltså José María.
Det är också vanligt att kvinnliga och tungt religiösa namn får ändring till ett annat tilltalsnamn eller smeknamn: Dolores, som betyder smärtor, blir Lola eller Lolí. María de la Soledad, som betyder ensamhetens Maria, blir Marisol. Inmaculada, den obefläckade, blir Inma, María Jesús blir Chus.
Smeknamnen på män har smått obegripliga folkbokföringsnamn: Paco kommer från Fransisco, Pepe från José, Toni från Antonio.
Jörgen Bengtson