I Portmáns kommunhuvudort, La Unión, finns en fint museum över den långa gruvdriften i området, inklusive Portmán. Gruvmuseet har information på både spanska och engelska.
Museo Minero (”gruvmuseet”) är öppet måndag–lördag före siestan. Museet finns på adressen Calle Jacinto Conesa 21, La Unión. Det finns också iordningställda delar och informationstavlor söder om staden (El Parque Minero), längs den stig som leder till Portmán.
Museo Minero har en fin utställning i två plan. Museet finns i ett hus upplåtet för gruvarbetarnas förkovran, ”Liceo de Obreros”, och en nybyggd museidel.
Entréplanet har en vinsch för att ta upp mineraler ur gruvan. Källarvåningen är ett omfattande museum, med många olika delar.
Museet spänner från förromersk tid för mer än 2000 år sedan – då man började bryta framför allt silver i området – till modern tid med öppna dagbrott och utvinning av silver, koppar, tenn, bly och andra metaller.
En tidslinje med årtal och bilder berättar om större händelser i gruvsamhällena. Här är några nedslag:
1840: ”Guldruschen” (man talar här om ”gruvfeber”) börjar sedan lagen ändras och det blir möjligt att få små koncessioner för bergsbruk i området Sierra de Cartagena–La Unión. Redan i mitten av 1800-talet har provinsen Murcia 240 små gruvföretag. Gruvdriften leder till en stor migration till området, framför allt från Andalusien, och folkökning.
1860: Ångdrivna maskiner börjar göra tjänst, vilket underlättar gruvdriften, i området. El Garbanzal, Las Herrerías, Portmán och Roche bildar en ny kommun, El Garbanzal, som skiljs av från Cartagena.
1868: El Garbanzal byter namn till La Union.
1874: Järnvägslinjen Cartagena–La Unión invigs. The Cartagena and Herrerías Steam Tramway Company (har engelskt namn!) börjar transportera folk längs linjen. Sex år senare tillkommer godstrafik.
1886: En linbana för malmtransport, byggd av den tyska ingenjören Karl Bahlsen, Bleichertsystemet, öppnar från Lucera- och Calatravagruvorna till Portmáns hamn.
1900: Eldrivna maskiner börjar ersätta ångdrivna maskiner i gruvdriften.
1920–1930-talen: Efter första världskriget och fram till spanska inbördeskriget (1936–1939) minskar gruvdriften mycket kraftigt i Cartagena–La Unión. Det sker en omfattande migration till främst Katalonien.
1940: Ny gruvdrift börjar efter fusion mellan lokala Zapata Portmán och franska Peñarroya. Dels sker en övergång till mekaniserad gruvdrift i dagbrott, dels till ny teknik i form av tvättning och så kallad differentiell flotation.
1957: Framgången med nya tekniken leder till att gruvföretaget Sociedad Minero Metalúrgica de Peñarroya España SA bygger ett stort ”tvätteri” för malmen i Portmán, Lavadero Roberto. Samtidigt bygger man en liten järnväg för malmen genom bergen och tunneln José Maestre till Portmán. Bolaget utvinner framför allt silver.
1983: Miljöproblemen kring den nya gruvtekniken börjar komma i fokus.
1988: Sociedad Minero Metalúrgica de Peñarroya España SA säljer verksamheten till Portmán Golf SA.
1990: Dumpningen av lakrester i havet upphör 30 mars 1990, då företaget stänger Lavadero Roberto och bygger Lavadero Roberto II.
1991: Gruvdriften upphör som en följd av miljöförstöring, brister i företagsledningen och låga priser på mineraler.
Text och foto:
Jörgen Bengtson
Uppdaterad 21 januari 2024