Portman ligger mitt i ett historiskt gruvområde, som omfattar dagens kommun La Unión.
Nordväst om Portmán ligger kommunhuvudorten La Unión, med samma namn som kommunen (drygt 19 000 invånare). Kommunen består av tre orter, La Unión (knappt 18 000 invånare), Portmán (cirka 1 000 invånare) och Roche (cirka 700 invånare).
Kommunen är omgiven av den mer än tio gånger större kommunen Cartagena.
Gruvdrift formar ny stad
Staden La Unión har en fin huvudgata och flera kulturella minnesmärken – främst från gruvepoken – men också en klassisk saluhall, dock utan någon försäljning.
La Unión är starkt präglad av gruvdriften, från 1840-talet till den upphörde 1991. Men gruvhistorien är äldre än så. Romarna bröt malm här, med hjälp av slavar, och gjorde Portmán till en viktig stad i Romarriket. När gruvdriften upphörde gick en tvåtusenårig historia i graven.
Gruvnäringens renässans under 1800-talet ledde till stora administrativa och sociala förändringar i dagens La Unión. År 1860 bildade byarna El Garbanzal, Herrerías, Los Roches och Portmán en stad, Villa de El Garbanzal, som bröt sig loss från Cartagena. Åtta år senare fick den namnen La Unión för att tydliggöra sammansmältningen av flera samhällen.
Gruvdriften formade snabbt den nya staden, med födelsen av metallindustri, invandring av arbetskraft från Almeria och Andalucien och framväxten av en riktig stad.
Nedgång och uppgång
När gruvnäringen nådde zenit i början av 1900-talet hade kommunen 35 000 invånare (1908), var staden fjärde största stad i Murcia och hade fått ett antal historiska byggnader: Piñonhuset från 1899 (Casa de Piñon), Arbetargymnasiet från 1901 (Liceo de Obreros), Rosariokyrkan från 1902 (Iglesia Parroquial Nuestra Señora del Rosario) och Gamla saluhallen från 1907 (Antiguo Mercado Público).
De hårda arbetsvillkoren i gruvnäringen ledde till social oro 1898 och 1916. Efter första världskriget gick gruvnäringen in i en nedgångsperiod – med undantag för andra världskriget – som gjorde att befolkningen krympte till 10 000 invånare i 1950-talets början och att gruvnäringen obönhörligen gick mot sitt slut.
Mot slutet av 1900-talet började staden och kommunen att återhämta sig, som en följd av Spaniens modernisering och turismens intåg.
I dag är La Unión en typisk liten spansk stad, med tydliga avtryck från gruvepoken.
Gruvmuseer och gruvtåg för alla
La Unión har ett sevärt museum, Gruvmuseet, Museo Minero, på Plaza del Liceo. Museet ligger i ett tidigare gymnasium (lyecum) för arbetare, det första av sitt slag i området.
Museet fångar minnen från den gruvdrift som inte längre är, både från La Unión och en större Murciaregion. Museet har fem stora salar, butik och samlingssal. Museet har ambitionen att bli ett samlande gruvmuseum för hela provinsen Murcia.
En annan del av museet finns utomhus, i och utanför bergen på stadens södra sida. Härifrån går också en vandringsled till Portmán, som tar en genom den historiska gruvmiljön.
Några dagar i veckan tuffar ett modernt ”gruvtåg” genom staden och till gruvområdet, med guidning även på engelska.
Världens viktigaste flamencotävling
Gruvhistorien ledde till att La Unión 1961 startade en gruvkörfestival (Cante de las Minas). Festivalen har vuxit till att i dag vara världens viktigaste flamencofestival. Den består av tre delar: sång, gitarrspel och dans. I varje gren delas ett högsta pris ut, Gruvlampan (Lampara Minera).
Vid sedan av den profana flamencofestivalen, är La Unión berömt för sina kyrkliga påskprocessioner. Dessa är typiska för Spanien, men är än mer typiska för La Unión och Portmán. På skärtorsdagen går processionen genom staden – men en flamencosång. På långfredagskvällen följer den stora påskprocessionen.
En lokal folkfest (fiesta) är till minnet av skyddshelgonet Nuestra Señora del Rosario i oktober. I Portmán finns en motsvarande hyllning av jungfru Carmen, sjömännens skyddshelgon.
Slingrande väg till grannby
Norr om Portmán ligger en by något större än Portmán, Llano del Beal, som är en del av kommunen Cartagena. Det går en slingrade grusväg dit från bergskrönet öster om Portmán, en väg genom gruvepoken som lämnat stora avtryck i naturen. Vägen är fullt farbar, men kanske ingen väg man åker i mörker.
Det går också bra att ta sig till Llano del Beal från La Unión och La Manga – på betydligt bättre vägar.
Text och bild:
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 3 januari 2017