Redan före Romartiden blev Portmán en viktig gruvstad. I modern tid var gruvdriften mycket omfattande till den lades ner i mars 1990. Den sista anläggningen (Lavadero Roberto) stängdes slutgiltigt i maj 1991.
Portmán har utmärkta informationstavlor, som finns vid historiska byggnader och miljöer. De berättar i olika former Portmáns historia. Gruvdriften är naturligtvis central.
En tavla finns i anslutning till Lavadero Roberto. Det betyder bokstavligt talat ”Robertos tvättanläggning”. I gruvsammanhang syftar ”tvättanläggning” på ett anrikningsverk eller en mineralkross, där det brutna berget krossas och tvättas för att separera värdefulla metaller från värdelöst gråberg.
Lavadero Roberto uppfördes 1957. Det var då det stora bergsområdet Sierra Nevadas största anrikningsverk och ett av de största i Europa. Här bearbetades malmen i tre steg: krossning av det utbrutna berget till mindre bitar; sortering genom siktning efter storlek; separering, där lera, sand och värdelöst berg tvättas bort, så bara de rena, värdefulla mineralerna eller metallerna blir kvar. I detta ”tvätteri” gick det åt enorma mängder vatten.
Anrikningsverket fick sin malm från två gigantiska dagbrott, San Valentin och Emilia, i närheten. De transporterades till Lavadero Roberto via en järnväg i José Maestretunneln.
I den övre delen av anrikningsverket (”molienda”) krossades berget. Sedan transporterades det på rullband till en nedre del, där en flotationsprocess eller skumflotation tog vid; skumflotation är en kemisk och fysikalisk metod för att separera värdefulla mineraler från värdelöst gråberg.
Lavadero Roberto blev under den långa Francotiden en miljökatastrof. Lakrester spolades ut i Medelhavet, ledde till att Portmánbukten förlorade sitt djup och orsakade en miljökatastrof i Medelhavet.
Från början skulle Lavadero Roberto hantera 1 000 ton per dag. Mot slutet processade anrikningsverket nästan 10 000 ton per dag.
I dag står byggnaderna som skelett och vittnar om en historisk tid med gruvdrift i Portmán med omnejd. Byggnaderna är en del av Sierra Minera (”Gruvbergsryggen”), ett cirka 26 kilometer långt bergsområde, i kommunerna La Unión och Cartagena. Det är en del av kulturarvet, en lokal motsvarighet till de internationellt erkända världsarven (Unesco).
Skylten avslutar med orden: ”De lever kvar som öppna sår i landskapet, som tysta vittnen till tidens gång.”
På bilden studerar Agneta Bengtson skylten framför Lavadero Roberto en kall januaridag.
Vi har tidigare skrivit om Portmáns upprustning/informationstavlorn: Gammal fiskehamn utan vatten (260715), Museum med anor (260531), Nordvästlig väg avstängd (260430), Bra infotavlor i Portmán (260331), Portmánteater med historia (251130), Gågata ingen succé (250731), Gatuupprustningen halvklar (250416), Gatupprustningen igång i Portmán (241130), Ny upprustning i Portmán (240919), Nytt torg i gamla hamnen (240422) och Upprustning i gamla hamnen (240108).
Text och foto:
Jörgen Bengtson