Vandringsleder

Det är gott om vandringsleder och promenadvägar runt knuten, vilket är ovanligt i Spanien. Lederna finns både i Portmán, i grönskande naturreservatet Calblanque som gränsar till Portman och i ökenlika gruvlandskapet mot La Unión.

Portmán bjuder på fina vandringsleder och promenader, både rejäla vandringar i bergen – som tar vid i Portmáns östra, västra och norra utkanter – och promenader runt byn och i byn.

Spaniens högexploaterade kust bjuder på få möjligheter till fotvandringar och ostört friluftsliv. Men just utanför Portmán finns naturreservat Calblanque, som omfattar både berg, klippig kust, sandstränder och saltsjöar.

Flera vandringsvägar i och runt Portmán
En fin promenad är att gå runt Portmánbukten. Vägen går ut i västra delen av Portmán mot stranden (det finns flera vägar ut), följer stranden mot Playa Lastre och nya hamnen, upp för trapporna till vägen under fyren, vidare längs vägen från hamnen genom skogen till serpentinvägens rondell och därifrån landsvägen ner till Portmán. Vandringen tar cirka en timme. Vandringen är vacker vid alla tider på dygnet, utom möjligen när det är riktigt mörkt. Vandring i solnedgången har sin speciella tjusning (bilden).

 

En annan, inte särskilt krävande, vandring går från krönet av vägen Portmán–La Manga Club. Leden La Manga Club–Monte de Las Cenizas (askberget) är 2,8 kilometer lång, börjar bakom en bom och går till en högplatå. Från det 312 meter höga Monte de Las Cenizas har man fantastisk utsikt i tre väderstreck över Mar Menor och Medelhavet. Här finns, liksom vid Portmans fyr, finns ett nedlagt kustartilleribatteri. Det går att ta sig ner från denna väg via en skogsstig till vägen från Portmáns nya hamn till serpentinvägens rondell. Vandringen tar cirka en timme och 50 minuter om man går samma väg till som från Monte de Las Cenizas. Om man lägger till vandring till och från Portmán, blir det ytterligare 45 minuter i vardera riktning.

En annan, mer krävande, vandringsled startar på huvudvägen ut från Portmán i väster. Leden Portmán–La Unión är 6,2 kilometer lång och går till kommunhuvudorten på andra sidan bergen. Vandringen går genom Portmáns gruvlandskap, med Medelhavet och Portmán som fond, och slutar i gruvfriluftsmuseet Parque minero i den historiska gruvstaden La Unión. Vandringen tar cirka två timmar.

Det finns en gammal väg från Portmán–Atamaria i La Manga Club-området, Calzada Romana, som går längs en av antikens vägar till Rom. Den är i dag en del av den 300 kilometer långa vandringsleden GR-92 längs Medelhavskusten. Det finns många vägar in på vandringsleden, en vid rondellen till Playa del Lastre på serpentinvägen öster om Portmán.

Lokal vandringsklubb i Portmán
Om man inte vill vandra på egen hand, går det alltid bra att gå i lag med andra i Portmán. Varje morgon brukar Portman’s Walking Club gå på en vandring i omgivningen.

Intresserade behöver bara sätta på sig lämpliga skor och vara på plats i slutet av den trädkantade gatan Paseo de Colon klockan 8.30 eller 9.00, på söndagar en timme senare. Vandringen tar cirka en timma och går vanligen runt Portmánbukten.

Dagsvandringar i Calblanque
Calblanque passar för dagsvandringar och har flera markerade leder, varav två längre:VandringarPR 1 är cirka 10 kilometer och går från dricksvattenbrunnen, Fuente Grande, norr om Los Belones, över bergen och längs kusten till Cala Reona.

PR 2 är 6,5 kilometer och går från Fuente Grande förbi La Manga Club till Atamaria på andra sidan berget från Portmán.

Det går också bra att vandra längs stränderna och bada på flera ställen, antingen på offentliga playor eller ensliga stränder som man kan ha för sig själv.

Det finns bilväg till Calblanque från Los Belones. Grusvägen delar sig efter några hundra meter.

Vägen rakt fram går till saltsjöarna och den stora stranden Playa Larga.

Vägen till höger går till ett informationskontor och bortom det en stor parkeringsplats, som man når stranden från. Vägen fortsätter ytterligare en bit västerut till en mindre parkeringsplats och vandringsväg till stranden Playa Negrete. Öster om Playa Larga ligger Playa de Calblanque.

Text och bild:
Jörgen Bengtson

Sidan uppdaterad 6 januari 2017